bakgrunder /

om de Vita Bussarna

I februari 1945 reste greve Folke Bernadotte till Tyskland för at förhandla med SS-Reichsführer Himmler som var den som förde befälet över alla koncentrationslägren. Tanken var att försöka rädda de skandinaviska fångarna i lägren.

Så småningom lyckades förhandlingarna. Från svensk sida började man nu organisera en omfattande hjälpaktion. Den sköttes av Röda Korset i nära samarbete med det svenska försvaret som ställde upp med personal och motorfordon -bussar samt flera lastbilar.

I början av mars 1945 rullade de första bussarna på Köpenhamnsfärjan i Malmö. Bussarna var från början camouflagefärgade men hade röda kors och svenska flaggor målade på sidorna och taken. Så kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon. Då ordern kom var de första bussarna redan lastade på Köpenhamnsfärjan.

"Här måste man mobilisera hela Malmös målarkår som fick göra en brandkårsutryckning med pytsar och penslar och sedan hela natten stryka för brinnande livet. Ännu då färjan skulle avgå återstod några bilar men de friska målarna ordnade saken genom att följa med till Köpenhamn och avsluta arbetet under överfarten".

/ Åke Svenson /

Vid förnyade förhandlingar med Himmler utverkade Folke Bernadotte att även icke skandinaviska fångar från bl a Ravensbrück skulle få föras till Sverige med de Vita Bussarna. Flera anlände dessutom med tåg eller båt.

Sammanlagt kom ca 30000 flyktingar till södra Sverige. Av dessa kom ca 10000 genom UNRRAS (FN) försorg.

Sten Olsson var med på 10 resor med de Vita Bussarna, här berättar han några korta minnen.

introduktion

Ravensbrück, lägret
de Vita Bussarna
mottagandet i Sverige
Lakocinski
insamlingen av föremålen
föremålen

Välj bakgrundstexter med de blå rubrikerna. Bläddra i texten med de gröna och röda pilarna (< och >).
Fortsätt till föremålsbilderna med den grå pilen (>).